2005 försvann gammelmorfar och blev ett "spöke". år 2001 flyttade vi till detta hus vi bor i än idag, redan första dagen märkte vi att de spöka, vi kunde inte se dom. men vi la märket till dom. för ca 2år sedan, hade jag mitt rum nere. kunde knappt sova om nätterna, för att någon satt i fönstret och stirra. ännu idag känner jag likadant, de måste va spöken. de klappar mig, håller om mig och pratar med mig. jag hör inte alltid, men ibland ett litet svagt rop hörs av dom då och då. även att jag flyttat upp och har mitt rum där de varit en altan förut är de med mig. och jag kan inte säga att jag trivs så bra i rummet pga att de spökar. men man får leva med sånt. igår fick jag reda på att nästan varje gång jag sitter här vid datorn, är det ett spöke bakom mig, som håller mig i axlarna eller armbågarna och kollar jättenyfiket på vad jag gör. det känns sådär mega läskigt, att ha någon bakom sig. har även sett dig tidigare i tuvas rum sitta på hennes säng. men trott att de varit tuva och gått där ifrån, men ser tuva sitta vid tvn och då går idèn igång om att de bara va inbillning, men tro de eller ej. de va ett spöke